Jun 29

Paris 2019-06-24/28

Borta bra, men hema bäst. Det gäller verkligen idag. Det var i varmaste laget.  Paris > 30 grader i 4 dagar är mer än vad kroppen tål. Tur då att underbara Isabell var med och förgyllde tillvaron. Det var ju hennes 10-årspresent som vi nu levererade.

DSC_0269DSC_0270DSC_0274Det kan lätt bli inflation på Bellis-bilder, så när hon i ett obevakat ögonblick fick tag på kameran, fann hon genast ett intressant objekt, som jag måste lägga in.

Det mesta var bokat hemifrån, men utgivna biljetter skulle bytas mot uppdaterade diton, vilket strulade till en del men det fixade sig ändå (tyvärr med visst tillägg), men det var ju för ett gott ändamål. Hotellet Altona var ett 3-stjärnigt hotel enligt Booking.com’s hemsida men var skyltat med 2 stjärnor utanför. Men det var helt OK. 3 sängar, fräscht badrum, tyvärr ej AC men en stor lös fläkt. Nära ”Gare de Nor” dvs bra kommunikationer,

DSC_0279Platsen utanför var tillhåll för ett ”killgäng”, som Bellis hade stor respekt för, men det var ju vägen hem till vårt hotel, så vi tog en omväg för säkerhets skull. Överallt blev vi varnade för ficktjuvar och andra mindre nogräknade, men dom finns ju överallt så………..

DSC_0281DSC_0282Tyvärr var det vägen hem från vårt stamställe. En liten lokal bistro med god mat och trevlig personal, speciellt en tjej som Bellis blev så förtjust i så hon gick in och sa ”au revoir” speciellt till henne. Gulligt. Där kunde vi få pizza, omelett och pasta och GLASS. Det gick åt en del ! Första dagen gick vi bl.a ner till ”Gare de Nor” och köpte tågbiljetter till Disneyland som stod överst på Bellis önskelista.

DSC_0287DSC_0289DSC_0290DSC_0291

Disneyland överträffade nog nog alla förväntningar, när hon kurade ihop sig med farmor på tåget men sen brast hon ut i vad alla ungdomat säger numera – ”Oh my god” Och visst var det storstilat , vad annars, och mycket amerikanskt och DYRT.

DSC_0300DSC_0304DSC_0306Men åka skulle man ju, vi hade ju betalt för allt från början

DSC_0313DSC_0318DSC_0323Det fanns ju så mycket att se och uppleva så det krävdes en del i ”skrinet”också. Och är det amerikanskt så är portionerna STORA.Men det var två disneyparker och jag hade bara bokat 1. Då måste man lägga till lite euro igen så vi kom in. Denna park – Disney-studios – innehöll dom häftigaste åkattraktionerna och dom måste man ju prova.

DSC_0326DSC_0327DSC_0328DSC_0330

OK – upp i luften och sen fritt fall. Lite kittlade det i magen, men nu iväg till nästa attraktion. Farmor och jag höll oss i bakgrunden, men Bellis kastade sig orädd in i nästa kö, för vänta fick man ibland > 1 timme !

DSC_0331DSC_0336DSC_0337Sen gick det fort. Ibland så fort att man inte hann  med med kameran, och då fick man till slut en bild av en glädjestrålande Bellis på vär ut.

DSC_0338DSC_0340Några avslutande bilder, sen var det en nöjd Isabell som slappade med farmor på tåget hem. Det blev inga mer utsvävningar den dagen. Lite kvällsmat på stamkrogen och sen var man mogen för ”bingen” Eftersom det var varmt släpade farmor runt på en ryggsäck med vatten, men nödig blev man aldrig. Allt svettades ut och fläkten på rummet hölll temperaturen  nere hjälpligt. På natten kunde man öppna fönstret på vid gavel och fortsätta sova utan vare sig filt eller lakan över sig. Puh.

DSC_0344Dag 3 tog vi en ”Hop-on-Hop-off buss”. Inga speciella foton blev tagna men vi bytte buss några gånger och klev av vid Montpernasse för att promenera upp till Sacre Coeur och till alla porträttmålare, som naturligtvis alla ville porträttera av Bellis. Vi gick runt,åt och drack lite till, knallade vidare innan Isabell hade hittat en som kunde göra henne ”rättvisa”.

DSC_0356DSC_0359DSC_0366

Nu var det dags för nr 2 på Bellis önskelista. Eiffel-tornet. Jag hade bokat hemifrån, trodde jag, med guide och allt. Vad jag inte förstod var att biljetter skulle uthämtas några kvarter därifrån. Tillbaka dan därpå några euro fattigare – men ”shit happens”. Vi fick kasta om ordningen i programmet, men det blev bra tillslut ändå.

DSC_0367DSC_0369DSC_0372DSC_0375

Guiden var väldigt trevlig och gav mycken intressant information. Parissarna ville riva ”skiten” efter den världsutställning den uppfördes för, men dom besinnade sig. Som tur var ! Istället byggde man ett torn vid ett köpcentrum mitt i stan. Folkhumorn kallade det ”Tour Awful vs tour Eiffel”. Vackert eller inte – mäktigt är det. 7 miljoner besökare har man. Flest har Disneyland > 15 miljoner besökare !!!

Från Eiffeltornet var det nära till båtkajen. Jag hade ju bokat en sightseeingtur på Seine. Där blev vi serverade smörgåsar och dricka. Utsikten var strålande och skönt med lite fläktande vindar.

DSC_0384Man kan nog inte må bättre än så här !!!

DSC_0386DSC_0387DSC_0388DSC_0392

Vilken avslutning på Parisäventyret. Aldrig förr har så många parisare sökt sig till olika fontäner. Vi valde den största – bredvid Eiffeltornet. Man sprutade vatten ur alla munstycken och det var en härlig stämning. Isabell ville aldrig gå upp. Det gick ju ingen direkt nöd på oss heller. I den hårda blåsten fick vi härliga duschar ibland.

Nu var det bar hem och packa som återstod. En sista matbit, dricka och glass på stamkrogen hann vi med, liksom farväl till servitrisen.

När vi kom bad vi taxikillen att komma igen på fredag. Han lovade att komma kl 09.00, men inte kom han.  Vi beställde en taxi via receptionen och sen gick allt på räls. Hemresan, bagaget och shuttle till parkeringen funkade och väl hemma mötte pappa Daniel upp och hämtade sin guldklimp, som vi lånat under 4 härliga dagar i Paris.

 

Jun 11

Kolmården 2019-06-08/09

Redan tidigt i våras sa Gilla – ”boka av 8 – 9 juni. Då skall barn och barnbarn fira dig och dina 70 år” Så har tiden gått. Jag hade inte funderat närmare.  ”Det är hemligt” – hade  varit det gängse svaret. Tiden gick och vips bar det av till Venedig via München, för en kryssning på Adriatiska havet, som jag redan berättat om. Sen blev det fest härhemma för våra närmaste vänner och så nu det sista steget i 70-års-raketen.

Gilla satte sig vid ratten och jag hade fått en kort info inför packningen. ”Ta med nåt snyggt till middagen och bra skor för långa promenader” Resan startade söderut och när vi passerade Nyköping började jag ana något. ”Kan det vara Kolmården med tanke på 8 barnbarn, avståndet från Gbg och Hallsberg och 3 bilar från Sthlm” Nu kunde inte Gilla förneka att Kolmården var målet.

DSC_0183DSC_0184DSC_0186DSC_0187Gilla hade i vanlig ordning förberett en rejäl fikastund innan vi kastade oss över djurparken. Djurparken visade sig vara den vanliga parken med olika djur. Det som växt ut och lockade många besökare, främst yngre, vara alla nya åkattraktioner som utmanade både höjdrädsla, kittel i magen och yr i bollen. Jag avstod.

DSC_0190DSC_0191Vi hade tur med vädret. Solen sken och trängseln som vi upplevde på parkeringen, märktes inte så mycket inne i den stora parken, men många backar var branta, så bra ”dojor” var nödvändiga.

DSC_0196DSC_0202DSC_0203Vi som inte hade rätta längden eller som avstod av andra skäl, fick snällt vänta medan dom modiga killarna utmanade ”Wildfire” – bergodalbanan, som gav just kill-i-magen känsla i nedförsbackarna. Men tuffa och mallliga var dom allt.

DSC_0200DSC_0201

DSC_0206DSC_0210DSC_0212Kul var det att alla var med, utan undantag. Men nu vill ni nog se lite djur.Allt är inte fångat på bild,men vi såg tigrarna, delfinshowen, säluppvisningen, alla djuren på savannen mm mm

DSC_0213DSC_0215DSC_0217DSC_0240

Solen var ganska varm, så många av djuren låg i skuggan och slappade, så man fick passa på medan djurskötarna var där och matade. Jag hade lovat ”fri glass idag” och det var ju populärt värre. Som här t.ex vid apberget där alla bänkade sig i solskenet.

DSC_0246Men efter en händelserik dag, var det ”rast vila” som behövdes. Det vankades ju fest på kvällen och skönhetssömn innan festen vidtog. Och snygga blev dom, eller hur ?

DSC_0219DSC_0220DSC_0222DSC_0223

DSC_0224DSC_0225DSC_0229DSC_0235

Maten var förbeställd  och förträfflig, serveringen suverän och alla verkade nöjda. Som kronan på verket ställde sig Johan upp och överräckte ett kuvert till mig. Dom hade gemensamt salat till ett presenkort i en mattaffär i Täby där Gilla och jag kunde välja ut en matta till uterummet, så skulle Johan och Daniel lägga in den. Perfekt. Efter middagen fortsatte kvällen vid ett uppdukar bord med ”skumpa”, dricka och diverse snacks. En härlig ljummen sen kväll vidtog. Där satt vi och drack och pratade medan de äldre barnen badade i poolen till den stängde kl 22.

DSC_0236DSC_0237DSC_0238 Anna överraskade med en specialpresent till mig, bestående av en spellista gjord på Spotify. Den innehöll musik från våra gemensamma turer till och från buss och tåg, när mina tjejer kom upp till mig varannan helg på 80/90-talen. Kul. Den innehöll allt från Dire Straits, Whitney Houston till James Hollingworth och ”Älgarna demonstrerar”.

DSC_0249DSC_0250Vi gjorde också en tur med linbanan runt savannen bl.a, och såg brunbjörnar, giraffer, lejon och frös lite på kuppen. Det var nämligen inte lika varmt på söndagen. Men det hindrade inte vissa att åka de farliga attraktionerna på ”Bamseland”.

DSC_0254DSC_0262DSC_0265DSC_0266

Sen vidtog det stora kram- och farväl-kalaset och jag tror alla åkte hem med ett leende. Det gjorde jag i alla fall. Inget kan kännas mer underbart. Att ha en stor familj där alla kan leka, roa sig och njuta tillsammans. Underbart !!!

 

Maj 28

2019-05-25 Venedig-Täby

Strosa runt planlöst i Venedig kändes inte som någon ”hit”. Vi anmälde oss därför till en rundtur, som innehöll vandring till fots med guide, gondoltur och fri tid i stan, i väntan på transfer till flygplatsen. Det verkade ju hyfsat, men var egentligen ingen höjdare.

DSC_0167DSC_0168DSC_0170DSC_0172

Sevärdheter fannns där förvisso. Turisterna var också många och köerna till Marcus-domen var långa. Gondolfärden var inte mycket att stå efter. ½-timme runt i Venedigs skitiga vattendrag. Knappast värt pengarna. Hela em. i Venedig kostade 85 euro/person !!!!

DSC_0173DSC_0178

När vi lämnat denna skrangliga farkost var det dags igen för lite snabb lunchmat vilket blev en pizza-slice på en trappa, där man inte fick sitta (såg vi när vi smaskat färdigt :)) och sen traskade vi till ett närliggande fik där vi avnjöt en svindyr cappucino.

DSC_0180

Nu skulle ju äventyret kunna vara slut, men icke sa Nicke. Vi åkte nu tillbaka till båten (egentligen en terminal för vårt bagage) Våra båda väskor fanns där och vi kunde andas ut. Allt OK – so far :) Nu till den nya terminalbyggnaden för avgående resenärer. Väntan på incheckning tog vid .”Bara” en dryg timme. Incheckning, securitycheck gick lysande och nu hittade vi en vinbar (Winebar kallade man sig) där vi fann en god pastarätt, men någon öl serverade man inte ????Nåväl det fick man väl tugga i sig, nu till gaten. Där fick vi snart beskedet att flighten var en kvart försenad. Efter en stund blev det ytterligare 20 minuter. Hur blir det med vår anslutning till Arlanda på den stora flygplatsen i Frankfurt ? blev nästa fråga. Planet kom till slut och en flygvärdinna trodde nog att vi skulle hinna.(Det lät ju betryggande :) ) Troligen hade vi medvind från Venedig och bussen som tog oss från planet (ja – renovering av terminalbyggnad, så klart) körde till ”vår” terminal, så alla fick en chans att hinna. Så också vi. Vi gick så fort vi kunde på gåbandet och hann lagom till Stockholmsplanets avgång. Nu kunde väl problemen vara slut, men nej. Väskorna kom snabbbt – måste vara pga Star alliance-flyg (Lufthansa). Men taxikön utanför terminal 5 klockan 24.00 en lördag, är inte att leka med. 1½ timme senare kunde vi få en gul Sverige-taxi som tog oss hem. Lite mörbultade men trots allt – inga svåra missöden !!

 

Maj 28

2019-05-24 Ancona

Ancona var egentligen en ganska oansenlig liten stad men ändå charmig och vi hade bestämt oss för att ännu en gång avstå från bussguidning Vi valde att istället strosa runt i den lilla staden där det idag var en speciell liten lokal marknad, där man visade allt från vin, ostar till jordgubbar.

DSC_0139DSC_0140DSC_0142

Denna dag var nog den varmaste och vi knallade runt och hittade så smångom ett nytt vattenhål, där man också serverade en enkel, men mycket snakrik pastarätt. En kul episod inträffade  när en medelålders gentleman kom fram och sa: ”Min kusin som äger stället kan så dålig engelska, så jag tar er beställning !” :)

DSC_0143DSC_0148

Fortsatt vandring genom stan ledde oss så småningom till gamla stan och lite uppförspromenad, vilket den infodisk som byggts upp för turister, avrådde oss ifrån (uppförsbacken alltså). Vi måste ha sett väldigt gamla och skruppliga ut när vi mötte damen bakom disken. Hur som helst – uppför gick vi och vilka vyer som mötte oss.

DSC_0150DSC_0154DSC_0157DSC_0160

Även här hittade vi ett vattenhål. ”Stängt” förkunnade ägaren, som dock insåg vad han riskerade att missa och frågade istället vad vi villle ha. Mot oss kom nu  hustrun som också såg vilka celebriteter hon höll på att missa. Nu var det ingen hejd på deras välvilja och när vi fått vad vi önskade, drog dom hem igen och önskade oss ”bon apetite”. Mysigt med såna flexibla människor.

DSC_0162Skaplig båt våran – men MSC:s minsta !!!

Maj 28

2019-05-23 Dubrovnik

Åter en lång resa – den från Mykonos till Dubrovnik. Som gjort för bussstransporter av nyfikna turister. Men vi var ju 4 nyfikna och Ingegerd och Carl-Henrik hade varit där förut och lovade oss en ”gedigen” guidning. Vi skippade bussarna och tog i stället en lokal taxi. Chauffören Pablo berätttade om den stillastående kabinbanan och lovade köra till toppen för ”bara” 50 euro. Vi avstod hans erbjudande som tur var och hoppade av strax bredvid denberömda muren, som bara ”måste” ses i sin fulla längd, sa våra entusiastiska guider från Viggan.

DSC_0087DSC_0088DSC_0090DSC_0092

OK då – tänkte vi och började klättringen uppför trappstegen som inledde racet på muren. Gammalt var det ju även om serberna gjorde sitt bästa för att förstöra stan i slutet av förra århundradet !! Man lyckades delvis men renoveringsarbetena pågick även om man nu fuskade med stålställningar och annat som man inte hade för 400 år sedan.

DSC_0095DSC_0096DSC_0097DSC_0100

Fantastiskt, ganska jobbigt men vilken upplevelse.

DSC_0105DSC_0110DSC_0112DSC_0114

Vi började så småningom närma oss slutet (puh) och vi lämnade den berömda muren för att via marinan ta oss till närmaste vattenhål.

DSC_0125DSC_0126DSC_0129DSC_0128

Bland många restauranger valde vi en som serverade kall öl (> 0% alkohol) och ett gott rosévin till damerna, som vi  ivrigt sög i oss, allt medan våra guider berättade om andra sevärda byggnader.

DSC_0132DSC_0134DSC_0135

Nu var vi klara med den historiska staden Dubrovnik och ringde vår taxichaffis Pablo, som hämtade oss en kvart senare. Nu ny rigorös kontroll av ombordstigare och en skön slapparstund innan en ny 3-rättersmiddag serverades och kvällen avslutades med en spektakulär show. Ännu en härlig dag var till ända och inatt skulle faryget stäva mot italienska kusten och staden Ancona.

Maj 28

2019-05-22 Mykonos

Det hade varit mycket båt mellan Split och Santorini. Båten var ju verkligen bekväm, och även om det inte var temperatur eller läge för solbad på däck fann vi alltid på råd. Är man bridgespelare alla 4 var det bara att söka upp ett någorlunda lugnt och bekvämt bord. Grejor för spel och budgivning hade vi tagit med oss. Vips dök en leende kypare upp så kaffe och drinkar fanns ju alltid att tillgå. Men att gå i land på Mykonos en sen eftermiddag och hemkomst sent på natten lockade inte oss 4, nu alla 70+. Vi ”drog en spader” till, mådde bra och bara latade oss. Det var ju ganska skönt det också. 3-rätters -middag erbjöds som vanligt, så det gick ingen större nöd på oss Mykonos är ju annars känt för ett mycket hektiskt nattliv och speciellt bögar lär det vara gott om, men ingetdera lockade oss.

Maj 28

2019-05-20/21 Santorini

DSC_0052DSC_0058Våra glada reskamrater, Ingegerd och Carl-Henrik Grevfors också härifrån Täby, som vi lärt känna genom bridgen de senaste åren. Bilden bredvid visar vår lilla båt (minst i MSC:s stora flotta), som hade allt. Längst bak, högst upp ser ni en liten fotbollsplan. Här fanns också ett antal restauranger, förutom den vi åt på, flera barer med dansgolv och en stor teater, där man visade olika facinerande shower: Scener från musikaler från Paris, London och New York och akrobater som  gjorde helt fantastiska nummer. Så inte led man brist på underhållning. Ville man shoppa kunde man det också. Jag kunde t.ex köpa en snygg skjorta, eftersom min låg hemma, nystruken och fin, att använda på MIN stora dag.

DSC_0063DSC_0064Inloppet till Santorini var fascinerande. Vi var inte det enda kryssningsfartyg som anlöpte Santorini – denna mytomspunna ö, späckad med sevärdheter och affärer, gallerier, barer och mycket värt att se. Likt lydiga svenskar, ställde vi oss i en slingrande kö som väntade på linbanan, som skulle ta oss upp till allt det sevärda

DSC_0067DSC_0068DSC_0069DSC_0071

Förutom de vackra vyerna, insisterade kyparen, på den av oss utvalda restaurangen, att få ta en bild av de tjusiga turisterna. Det kunde vi ju inte förvägra honom, för att sedan njuta av en härlig grekisk lunch.DSC_0073DSC_0075Det här ser väl härligt ut, men nerfärden var inte lika enkel som uppstigningen i linbanan. Nu skulle vi gå ner hade vi bestämt. Vi vandrade genom myllret längs de smala gränderna för att slutligen se skylten – ”Old port” – och en pil ditåt.

DSC_0083DSC_0084Vi följde den utstakade vägen och nedför denna sluttning och tiden tilll båtens avgång närmade sig med stormsteg. Vad vi inte förstod var att alla dessa åsnor vi såg också kunde ha fört oss uppför berget i stället för att köa för linbanan. Tyvärr tog jag inga bilder av åsnorna som stod uppställda längs nästan hela sträckan nerför berget. Vi hann, men denna strapatsrika nergång var jobbig för mig, som ju har vissa balan- och koordinationsproblem, men det fixade sig. Tillbaka på m/s Sinfonia var det rast-vila som gällde inför galakvällen.

Tyvärr hade jag glömt kameran till just denna kväll. Typiskt !! Mycket var ju hemligt och Gilla och Ingegerd smidde planer. Som vanligt kom våra glada och leende kypare fram och serverade oss en härlig 3-rätters och när den började lida mot sitt slut, blev det ett himla liv. Alla kypare kom slående på diverse föremål, sjungande och helt plötsligt stod jag i centrum. In kom nu en tårta som Gilla beställt och fixat texten på, ”I love you” stod det, och den var suveränt god. Ni som har Facebook kunde se den !

Det blev verkligen en kväll att minnas. Ingegerd och Carl-Henrik hade tidigare uppvaktat med en läcker bilderbok om ”Stockholm – då och nu” av Johan Lindberg och en bussnygg T-shirt med texten ”Venice”, suverän för sista dan i Venedig. Minnet hur kvällen slutade sviker mig, men den blev säkerligen minnesvärd :) Detta var kulmen på Gillas present – min bästa fru någonsin, världens bästa farmor och mycket omtyckta bonusmormor

 

Maj 28

2019-05-19 Split

Efter en underbar natt, dvs god sömn, skön säng, inget snarkade,vaknadevi utsövda och utan krav. OK – utflyktsbussen skulle passas klockan 09.15 i stora teatern, men innan dess var det frukostbuffén som väntade. Kö förstås – vi var ju inte ensamma på båten. All personal var från syd-ostasien och ”inkastaren” höll koll på kyparnas signaler om lediga platser, vilket fungerade smärtfritt. Buffén innehöll allt, och då menar jag ALLT. Det är svårt att avstå frukter och grönsaker som är solmogna, men lite yoghurt och mûsli fick det allt bli oxå. Båten tuffade på över ett ganska lugnt adriatiskt hav mot Split och nu hade vi fått vår id.siffra (22) som vi fäste på bröstet och som talade om vilken buss som väntade. Den ständigt leende och hjälpsamma personalen hjälpte även de som inte lyssnat, förstått eller reste för första gången. Suck – men det är ju bara att gilla läget. Slutligen var alla på rätt buss och vi drog iväg mot nationalparken Krka.

DSC_0007DSC_0009DSC_0010DSC_0012

Här blev det vatten, mycket vatten, som kom upp ur berget och sen rann nedför berget och försåg hela Split med vatten, via ett gammalt aqueduktsystem.

DSC_0013DSC_0020DSC_0021DSC_0022

Vi hann med lite annat också.

DSC_0024DSC_0028Glassätning och posering t.ex. Jag hade glömt mina solglasögon, därav min kisande blick. Någon större värme var inte förhärskande, men 15 grader, mulet, lite duggregn kunde man stå ut med. Perfekt utflyktsväder.

DSC_0032DSC_0033DSC_0036DSC_0048

Det var så överdådigt vackert, så förutom dessa bilder, tog jag nog minst lika många till. Flitigaste fotograferna var nog annars japanerna. På en sån här utflykt lär man ofta känna andra. I väntan på bussen tillbaka kom ett par från Sydafrika och slog sig ner på ”vår” bänk. Visserligen var afrikaans deras språk, men de talade också engelska förstås, vilket inte var fallet med äldre människor från Italien eller Kroatien. Dom bara ryckte på axlarna och i bästa fall, log. Tillbakaresan tog ungefär 1 tim och nu väntade en slapp eftermiddag före 1:a middagssittningen som vi anmält oss till. Bäddat och fräscht på rummet och nu blev vi varse den suveräna städning och handduksbytning dom försåg oss med. Vi hann knappast lämna hytten för några minuter, förrän don var där och byttte handdukar. Vi hade en egen uppassare i vår korridor. Nu väntade en smaklig middag, som alltid började med ett glas moussernade vitt vin. Sen höll jag mig till den alkohol ölen.

Maj 27

2019-05-18 Täby – Venedig

Denna kryssning in Adriatiska havet var Gillas underbara 70-årspresent till mig. Och vilken present det blev ! Vi har alltid sagt att ”kryssningar är inte vår grej”, liksom, men efter den här trippen får vi ändra oss. Det kan nog bli en ny kryssning nån gång. Gärna då med MSC igen, som är världens näst största kryssningsrederi med säte i Sorrento, Italien. Bara Royal Carribean, USA, är större. Nu åkte vi deras minsta båt, som tar 1554 passagerare + 765 i besättning – deras största tar 12000.

Men allt började i arla morgonstund den 18:e. Taxin hämtade oss kl 04.00. Fakirkärran lyfte kl 06.00. Destination Mûnchen – mellanlandning fvb tilll Venedig. Flygplatsen verkade ganska ny och mkt fräsch. Tyvärr innebar bytet väntan i 2 tim. Men redan i Venedig visade MSC sin omtanke, med synliga leende vägvisare, som tog oss till en väntande buss. Här mötte oss regnet och den relativa kylan (15 grader), men vi åkte inte för solbad utan för upplevelser, men lite varmare kunde det fått vara. Bussen tog oss ut till fartyget och nu tog en rigorös incheckning vid innan vi fick vårt key-card på vilket stod vårt namn, bordsnummer (vi som förbokat middag fick givet nr.) och en del andra koder för personalen. Nu mötte vi också våra medresenärer, Ingegerd och Carl-Henrik Grevfors, bridgekompisar både med Täbyseniorerna men också privat. Kul att dom hakade på vår resa. Vi hade båda hytter på plan 9, med härlig sjöutsikt, skön säng och bra med garderober till alla våra kläder, som var för många, som vanligt. Dock glömde jag ett par brallor och en skjorta. Hjärnsläpp eller kommer det med åldern ? När vi sågs igen inför vår första middag tog damerna snabbt befälet och såg till att vi fick byta bord. Havsutsikt och inte lika inträngt. Jag och CH såg lugnt på medan kyparn och hovmästaren ”konsulterade” datorn – och vips hittade dom ett bord till damernas belåtenhet. Nu i efterhand kan vi erkänna att det inte var någon nackdel, för kypare var Agus Dodo, från Bali,och tsm en kollega och deras chef, parmesan-Nisse (han fick snart heta det eftersom CH alltid ville ha parmesan i bit (STOR bit) på ostbrickan, som dessert),  och dom behandlade oss kungligt (nåja), men väldigt uppmärksamt, omtänksamt och alltid leende. 3-rätters var den stående indelningen i middagsmenyn, som ju redan var betald. All dryck < 6,0 euro ingick också. Maten var under hela resan suverän – seafood, fisk och kött – allt vällagat och läckert upplagt. Efter middagen erbjöds allehanda underhållning i olika barer, drinkar ”en masse” både med och utan alkohol, casinon mm. Inget saknades. Vi strosade runt och bekantade oss med ”skutan” innan vi stupade i säng efter en lång dag.

Feb 14

2019-02-10 – 2019-02-14 Danderyds Sjukhus

HJÄRTINFARKT – hör ni inte vad illa det låter. Fasansfullt. Jag av alla människor. Efter 1 tim och 30 minuter var jag klar med mina ”maskiner” på gymmet. Stretching väntade. Jag brukar avsluta med ”plankan”, men idag kändes det inte bra. Ont i bröstet. Jag låg lugnt kvar på golvet och 5 min senare kom ambulansen 08.30 10 min senare låg jag på operationsbordet och en koronary by-pass
genomfördes och jag märkte ingenting. Doktorn visade på skärmen vad han hade gjort. Jag fattade fortfarande ingenting. Jag, renlevnadsmänniska som inte röker,inte dricker alkohol, Glla lagar suverän variationsrik mat och jag besöker gymmet 3 ggr/vecka. Det borde borga för ett långt liv och det är saker jag kan påverka. Det kan dock hända så mkt som du inte kan påverka
Men sjukgymnasten på HIA sa ngt väldigt klokt. – ”Det är kanske för du levt så sunt som det händer först nu, annars hade det kanske hänt för 10 år sedan”. Så klokt
Nåväl nu får man skynda långsamt med 40 min promenader i början. Inget att stressa med.
När jag fick nytt knä 2016, var det rehab 2 ggr/vecka och gymmet 4 ggr/vecka. Det är bara att lyda sjukgymnasten. Tur att golfen är så lågintensiv, för kroppen, men frustrerande mentalt.
Läkarna (mest män) varnade mig för dammsugaren, som kan vara fatal ibland.
Nu väntar jag med spänning på vad som skall hända om 3 mån när jag tar klivet från 69 – 70. Hoppas jag är med då.

Tidigare inlägg «