Stockholm 2017-05-06

Besök på stora arenor med mig och/eller farmor händer ibland. Jag och Gustav har sett ”Walking with dinosaurs” på Globen, vi har sett ”Monstertrucks” på Friends arena. Nu var jag, farmor och Gustav och såg Joe Labero på Vasateatern i lördags. Det var vår 11-års-present till Gustav den 3 februari. Resan dit företogs med Roslagsbanan och T-banan till Centralen. Därifrån gick vi längs Vasagatan och spanade in olika restauranger som kunde duga för hungriga teaterbesökare, som ville snacka igenom kvällens upplevelser. Många var vi som hade målet – Vasateatern – i blicken och många barn/ungdomar. Spänningen höjdes redan vid dörrarna till parketten. Kuvert delades ut till alla och dom fick inte öppnas förrän Joe Labero sa till. Mysko. Mörkret sänkte sig och musiken dånade ur högtalarna och plötsligt kom en stor glaslåda inrullande på sen. Rök fyllde den och sen i röken trädde kvällens hjälte ut – Joe Labero.
Joe Labero är en egocentrisk man. Stolt över sin framgång berättade han allt mellan de mest fantastiska nummer, om hur allt började i lilla Alvesta, med en liten trollerilåda i present, via en talangjakt i Hovmantorp till de stora scenerna i Sydney, Las Vegas, London mfl världsstäder. Han är verkligen beundransvärd. Men nu till Gustav!!! Våra platser på rad 5 visade sig vara perfekta. Det var nämligen lite extra benutrymme framför oss. Perfekt för han som hade huvudrollen, när han ville ut i publikhavet. Jag ”hotade” Gustav med att jag skulle räcka upp handen och peka på Gustav, om Labero frågade efter någon frivillig. Nu behövde Joe Labero aldrig fråga. Han klev in i gången framför oss. Direkt såg han Gustav och frågade: ”Hur gammal är du ?” – ”11 år”- sa Gustav. ” Synd, man måste vara 12″ sa en leende Joe – ”hur gammal sa du att du var ?”, ”Säg 12” teaterviskade farmor ivrigt, varpå Joe Labero och Gustav blev överens. Väl uppe på scen var Gustav lite ängslig. ”Ingen fara” – ”sträck ut handen och greppa självförtroendet och svälj det sen” ”Ja där satt det”. Sen fick Gustav dra ett valfritt kort ur leken och plocka upp pusselbitar och slänga dom i en påse. Kortet skulle Gustav behålla för sig själv och en, bara en, pusselbit skulle han välja ut. Sen skulle Joe Labero plocka fram ett täckt pussel som han hade förberett och där skulle kortet och pusselbiten passa in, hoppades han. Och trot om ni vill – vi såg. Det var just det kortet och den pusselbiten som Labero förberett. Hur kunde han ? Som tack för deltagandet på scen fick nu Gustav pusslet med en hälsning till Gustav från Joe Labero. Pusslet var c:a 70 x 50 cm. Gustav bar det själv hela kvällen, till restaurangen, till tunnelbanan och på Roslagståget. Gissa om han var stolt. Något att visa syrran Isabell och mamma. Farmor och jag åkte hem med ett stort leende. Vår fina Gustav !!!!