Åter en lång resa – den från Mykonos till Dubrovnik. Som gjort för bussstransporter av nyfikna turister. Men vi var ju 4 nyfikna och Ingegerd och Carl-Henrik hade varit där förut och lovade oss en ”gedigen” guidning. Vi skippade bussarna och tog i stället en lokal taxi. Chauffören Pablo berätttade om den stillastående kabinbanan och lovade köra till toppen för ”bara” 50 euro. Vi avstod hans erbjudande som tur var och hoppade av strax bredvid denberömda muren, som bara ”måste” ses i sin fulla längd, sa våra entusiastiska guider från Viggan.
OK då – tänkte vi och började klättringen uppför trappstegen som inledde racet på muren. Gammalt var det ju även om serberna gjorde sitt bästa för att förstöra stan i slutet av förra århundradet !! Man lyckades delvis men renoveringsarbetena pågick även om man nu fuskade med stålställningar och annat som man inte hade för 400 år sedan.
Fantastiskt, ganska jobbigt men vilken upplevelse.
Vi började så småningom närma oss slutet (puh) och vi lämnade den berömda muren för att via marinan ta oss till närmaste vattenhål.
Bland många restauranger valde vi en som serverade kall öl (> 0% alkohol) och ett gott rosévin till damerna, som vi ivrigt sög i oss, allt medan våra guider berättade om andra sevärda byggnader.
Nu var vi klara med den historiska staden Dubrovnik och ringde vår taxichaffis Pablo, som hämtade oss en kvart senare. Nu ny rigorös kontroll av ombordstigare och en skön slapparstund innan en ny 3-rättersmiddag serverades och kvällen avslutades med en spektakulär show. Ännu en härlig dag var till ända och inatt skulle faryget stäva mot italienska kusten och staden Ancona.
Senaste kommentarer