Åter var det dags för Norrlandstouren. Arrangör var som alltid paret Söderberg, som i år bjudit in till stugan i Vemdalen. Vi som var bjudna var Gunilla & Roger från Täby, Ulla-Britt & Anders från Sundsvall, Gilla och jag och Christina & Erik. Nästa år får vi nöjet att inviga det nybyggda slottet i Skatan, i Njurunda söder om Sundsvall, där Eriks föräldrar hade sitt sommarparadis, där nu ett pampigt SkidstaHus färdigställs. Huset i Vemdalen går inte heller av för hackor. Ibland har man varit 18 pers, när barn och barnbarn samlas – alla kommer till jul eller sportlov – otroligt. Vi var ju bara 8 och trivdes kungligt och delade broderligt/systerligt på sysslorna i köket. Årets tour blev något kortare än vanligt pga att Ulla-Britt & Anders var tvugna att resa hem redan på tisdag-em.
Tyvärr har jag inte löst problemet med att infoga bilder (läs Daniel har inte….., pga andra viktigare saker), men vi startade redan på söndagkvällen med samkväm. För maten stod Anders och Erik, som med milt tvång, hänvisade oss andra ut på baksidan och solnedgången där det serverades rosévin och tilltugg. Snart var dock herrarna klara och bjöd till bords. Nu serverade man fläskfilé och rotsaksgratäng. Mmmmmmm. Numera är vi ju alla pensionärer (riktiga alltså) och inte så uppkäftiga efter en resa på 500 km och startid kl 09.50 på Sonfjällets GK i Hede, så vi knöt oss runt 22-tiden. Alla med inställningen att – ”imorgon, då dj-r gäller det”. Som vanligt är svansföringen hög på vissa, medan en del av oss andra gärna framhåller livskvalitet, som det viktigaste inslaget i vårt umgänge.
Ny regim på Sonfjällets Golfklubb och en pågående ”Golfvecka” talade för att banan skulle vara i topptrim och förvisso såg vi en del banarbetare ute med maskiner på fairway och ruff. Tyvärr hade man inte avdelat någon personal till greenerna, som vi alla hade vissa förväntningar på. På Wäsby GK hade man mätt upp 11 på ”stimpen” strax innan vi åkte och Täby resp. Huvudstaden låg inte så långt efter liksom troligen inte Öjestrands GK heller. Här stannade våra puttar halvvägs till hålet, fast vi tog i så mycket vi vågade, vilket vi fann mycket frustrerande. Några resultat redovisades inte – vi skulle ju lira en runda till – nu på Klövsjö/Vemdalens GK bana. Men innan dess åkte jag och Gilla via ICA i Hede och provianterade. Vi stod för mathållningen, som bestod av lammytterfilé, lammrostbiff, sallad med ljummen potatis, min rabarberchutney en annan läcker sås, avslutat med jordgubbar och vaniljglass på marrängbotten. Godkänt av de församlade. Den goda maten, det varma vädret (30 grader i skuggan – var då på en golfbana ?) 18 hål och tidig startid igen dan därpå.
Banan i Klövsjö är kuperad (minst sagt) och Roger & Gunillas hund – Leon – ”krävde” att få åka bil runt. Efter gårdagens upplevelse i Hede då Leon på vingliga ben stapplade fram var alla överens om att här behövdes bil. Ledarboll utgjordes av fam. Magnusson, Erik och Gilla, medan Roger och jag slet uppför backarna i värmen där Gunilla, Kicki och Leon susade förbi – skrattande – i den boll som föregick ledarbollen, således. Om det var långsamma greener i Hede, var det faktiskt än lånsammare här. Jag hade det tvivelaktiga nöjet att se en putt utför stanna på halva vägen, trots att jag givit den fart, som hade slutat 20 meter från green på Wäsby. Inte kul – men lika för alla. Efter avslutad runda firad med öl, glass och ett digert prisbord, kunde vi hylla Ulla-Britt & Anders Magnusson som segrare. Sen ilade dom till duschen och bilen hem till Sundsvall. Vi andra satt kvar en stund och begrundade fiaskot. Nu behövde vi i alla fall inte komplettera något i affären. Resterna från två kvällar fick duga, och vilka kvällar sen. Inga sura miner här inte.
Tjejerna hjälptes åt i köket medan herrarna sov skönhetssömn. Bra arbetsfördelning. Nyduschade, pigga och fräscha kastade vi oss över ”resterna” och snart var alla skålarna renslickade. Det fick inte plats något efteråt, den här kvällen heller. Inte heller orkade vi med någon långbänk den här kvällen heller, även om musik och dans erbjös hugade utan bingen och boken lockade mer.
Onsdagen var avresedag. Rutinerade stughyrare som vi alla är, var vi alla engagerade i städrutinerna. För säkerhets skull stannade Kicki & Erik kvar en stund, när vi andra åkt, för att gå en sista runda och samla upp kvarglömda persedlar. Roger och Gunilla lovade att stå för undfägnad och dryck i september när Magnussons kommer hit och får spela på riktiga golfanor. Täby och Wäsby – inget ”blaggasch” här inte.
Senaste kommentarer