Äntligen – vi är på väg. Här sitter Gustav, nöjd och förväntansfull på Gatwick Express på väg till Victoria station. Men det började redan igårkväll. Gustav sov hos oss för vi skulle åka tidigt till parkeringen Beta på Arlanda. Vi lyckades övertala Gustav om att lägga sig i god tid, eftersom en tidig väckning väntade. Allting var förberett – plats var bokad, så det var bara att infinna sig. Vi hade tur för shuttlebussen kom precis så det var bara att kliva ombord. Väl inne i terminalen var det fullsatt. SAS-piloterna strejkade ju, så annan SAS-personal var där för info och fika/dricka-utdelning. Norwegianresenärer, som vi var, var hänvisade till ”selfservice” och ”bagdrop”, som det numera heter. Det blev lite köande, men det fick man stå ut med. Planet lyfte på tid och medvinden gjorde resan kortare än normalt. När sen klockan skulle flyttas tillbaka 1 timme, var vi där före klockan 12.00. Gatwick Express hade tagit oss till Victoria station varifrån vi sen skulle ta tunnelbanan.
Klockan var nu 13.00 svensk tid så det gjorde att det sög i kistan, men vi passerade just bredvid en ”Burger King” och lyckades hitta en sittplats där vi kunde pressa i oss varsin burgare, frites och dricka. När vi skulle slänga skräpet fann vi inga papperskorgar. En dam med bössa för insamling sa till mig att det berodde på att man var rädd för bomber. Sen upptäckte hon att det fanns 1 (!) genomskinlig plastsäck upphängd på en stolpe. Genomskinlig så alla kunde se vad som fanns i den !!!! Vår första upptäckt av rädsla för terrordåd.
Vår första, men definitivt inte den sista, resa med London Underground blev en häftig upplevelse, tyckte Gustav. På bilden ser det ut att vara gott om plats, men det var bara tillfälligt, mitt på dan. Alla verkade åka med tunnelbanan. Den gick ofta (1 gång/min) och det fanns minst 10 olika linjer, i ett myller av tunnlar, gångar och rulltrappor. Något som Gustav blev allt säkrare på. Han tog god hand om oss och visste nästan alltid var och när vi skulle byta linje.
Tyvärr hade undertecknad gjort fel, eller oxå var det Box-office ( där man bokade on-line) som skrivit fel, för vi var inbokade på ”Harry Potter-rundtur” redan samma dag som vi kom. Jag ringde och försökte ändra, men det var ”fullybooked” dan därpå och dessutom inte återbetalningsbart. Bara att bita i det sura äpplet. Gustav var glad och förväntansfull som vanligt. Underbar kille. Vi tog tricken ner på stan och här ses farmor och Gustav i vimlet på Piccadilly Circus.
Härifrån kunde vi gå vidare på Regent Street tills vi kom till Hamley’s, något Gustav drömt om. Här fanns allt !!! och lite till i våningarna 5. Man kunde provskjuta diverse gevär/pistoler/kulsputor och spana in en hel våning med lego-prylar. Däremellan stod personal med diverse trolleriprylar som imponerade på Gustav, som imponerade storligen med sin orädda attityd. Han gick fram och frågade, konverserade och provade det mesta. Härligt att se.
Efteråt hittade vi en restaurang där vi festade på välkryddade ribs och Ceasarsallad. Öl utan alkohol hade man inte hört tals om – det fanns inte !!!! Gott var det och mot hotellet styrde vi stegen. Hotellet hette City View Hotel. 3-stjärnigt. Hyfsat pris, skapliga omdömen, nära till tunnelbana och frukost ingick. Men standarden på bilderna på nätet och vårat 3 -bäddsrum, sklljde sig avsevärt åt. Trångt, få avläggningsytor och ganska sunkigt. Tåget passerade utanför fram till 24.00 och började vid 06-tiden. Dubbelrummen var fler och säkert bättre, men vi kunde inte byta. Men vi var ju inte där för att vara på hotellet, utan på stan, så det gällde att vara riktigt trött och medtagen. Då somnade man gott. Frukosten var ingen höjdare. Toast, Cornflakes och mjölk, te, stekta ägg och apelsinjuice. Allt i engelsk tappning. Detta var det som hände dag1.
Men som ni ser – Gustav är ALLTID lika glad och ”go”
Dag 2 innehöll både en sightseeingtur och sen London Eye. Sightseeingbåten gick fram och tillbaka på the Thames och guidningen utfördes av en rutinerad ”live”-artist som spred roligheter omkring sig. Något som Gustav sällan hängde med på och ibland övergick till spel på mobilen. Sevärdheterna hopade sig, men som vanligt var nog de infödda mer imponerade av landsmäns ”stordåd”. Sevärt förvisso ibland men lite tjatigt blev det tillslut, även för oss som sucktade efter lite kultur.
Towern och Tower Bridge kände jag igen, men jag fotograferade en massa andra byggnader, som jag inte minns storyn kring och också leendeGustav förstås. Något annat som oxå sågs på floden var diverse fiskebåtar/skutor som propagerade för”IN” eller”OUT”ur EU. Valet närmar sig och så gör Brexit (Gud förbjude). Nu stundade London Eye. Kön framför entrén var inte så farlig som befarat. Kanske berodde det på att vi var där i sommarens början. Många turister var det, men man kan ju föreställa sig trängseln i juli tex. Vi slussades in med en grupp amerikaner, som snackade ,skrattade och fotograferade så det stod härliga till.
Nog fanns det mycket att se. Turen runt ett varv tar ju sin tid så plåta hinner man. Farmor och Gustav oxå förstås, men även undertecknad när Gilla lånade kameran.
Nu gällde det att ladda batterierna. ”Thriller live” – en hyllning till Michael Jackson – stod sen på programmet.
Kvällen började bra. Ett ”Hare Krishna”-gäng dök upp och dom lät likadant som för 20-30 år sen. Det kryllade av restauranger och uteserveringar runt Leicester Square. En del var mindre intresserade av gäster än andra (gissa vilken ?)men ”Bella Italia” hälsade oss välkomna och hade även en ”kids menue” -3 rätters, men ingen restaurang i London verkade hade köttbullar, korv eller pannkakor för sina yngre gäster. Men vad spelade det för roll ikväll.
Vi skulle ju se the” King of Pop”. Kameran fick man ju inte använda under showen, men ridåduken var rätt häftig. Showen var sen helt fantastisk. Dansarna var helt outstanding. Vilket tempo. Michael Jacksons ”lookalike” var bara SÅÅÅÅÅ lik och bra. Vilken show och Gustav provade hattar, innan han bestämde sig och han nästan sov med den. Den var med under resten av vår vistelse och på resan hem.
Han ser ganska nöjd ut va ??
Dag 3 stod ”the London Dungeon” på programmet. Det är en rundvandring i Londons 16, 17 och 18hundratal. Bland skurkar och banditer. Horor, bödlar och pestutrotare. Allt i mörker. Ibland blev det så mörkt att jag med dålig balans i mörker sa högt – ”det här gillar inte jag”! Vem dyker upp då och tar min hand och säger – ”det är lugnt Anders” – jo Gustav förstås. Underbar kille. Vi togs med på en båtfärd genom kloakerna, såg ”Guy Fawkes”-dramat. ”Jack the Ripper” dök förstås upp, eller hur var det nu. Blev han någonsin avslöjad ?. Gustav kanske inte förstod allt, men spännande var det, och hungrig blev man.
Shopping glada farmor hade ju inte kommit till den kända Oxford Street ännu, men efter London Dungeon gick det inte att ”hindra” henne. Gustav behövde ju nya skor. Vi traskade ganska många kilometer och blev trötta i fötterna alla 3 men Gustav var nog i störst behov av nya pjuck. I en butik med massor av olika skor provade Gustav flera. Orädd bad han expediten om hjälp. Kanske hans läckra hatt hjälpte honom en del. Han fick nämligen många uppskattande komplimanger.
Inte heller den här kvällen blev vi utan käk. Kolla in farmors beundrande blick. Även Bill’s restaurang hade en ”Kids menue”, men det blev en 3-rätters med morötter och gurkstavar att doppa i humus, ribs och glass efter. Lite varm blev han under hatten, så den åkte av ibland. Men alltid samma glada och positiva grabb.
Nu var det ”underground” som gällde och Gustav hade blivit något av en expert. ”Är du säker Anders – skall vi inte gå åt det hållet ??!!”. Ofta hade han rätt. Läraktig som få är han den grabben och minnet är det inget fel på.
Sista dagen var vikt åt ”Madame Tussaud” och hennes vaxkabinett. Inte heller här var vi ensamma, men eftersom jag bokat mycket på nätet hemifrån, behövde vi inte köa så mycket. Andra hade dock gjort detsamma som jag – konstigt va ?
Många kändisar dök upp och lät sig fotograferas. Gustav kände inte till alla, men en del.
Dom här killarna tex.
En kul grej var att göra en kopia av ens egen hand, med en pose, gest eller dyl. Gustav valde att visa ”peace”-tecknet, med franska färger. Självvalt. Snyggt.
Andra kända sportstjärnor dök upp under dagen, liksom en del artister från förr och riktigt stora profiler och då ville Gustav vara med.
Hjältarna här under kände dock Gustav till
Föreställningen avslutades med en 4D film där alla superhjältarna deltog och det var 3D och 4D-effekter hela tiden. Läckert – och gissa vem som njöt mest. Perfekt avslutning på vårt Londonäventyr med vår underbare 10-åring. Vilket minne både för han och oss !!!!
Den första bilden visar burger-haket utanför Madame Tussaud. Nästa bild visar den säkre Gustav på väg in på hotellet där våra väskor väntade. Sen bar det av en sista gång med London underground till Victoria station där Gatwick Express skulle ta oss till flygplatsen. Dessvärre blev flyget en hel timme försenat och vi kom inte till hällregnet på Arlanda förrän strax efter midnatt. Bussen tog oss dock snabbt till p-platsen och hemma väntade mamma Maria trots den sena timmen.
Nu längtar vi bara efter att resa med Isabel om 3 år. Paris, Rom eller………?
Senaste kommentarer