Så satt hela sällskapet i den röda Chevan och vid ratten satt Johnny. Kändes skönt att bara åka med och lugnt kunna kolla på utsikten. Nu är den inte av den fagrare varianten, utan ganska tråkig. Vägarna är nästan spikraka och omgivande terräng är rätt enformig. Inget böljande odlingslandskap precis. När vi närmar oss Orlando blir filerna allt fler och snart glider vi fram med vår stolta springare på en 8-filig motorväg, på vår väg mot Epcotcenter. Jag börjar undra om jag knappat in rätt på GPS:en för Orlando verkade hamna allt längre bakom oss och det verkade obebyggt. Men snart dök Musse Pigg och Disney upp på skyltarna så vi visste att vi var på rätt väg . Förklaringen fick man när man närmade sig. Det är så enormt stort och utrymmeskrävande. När vi kom var parkeringsplatsen bara halvfylld, men när vi åkte hem efter närmare 8 timmars aktiviteter var det byst. Och folk strömmade till fastän klockan var 6 på em !
Vår dag började i Spaceship Earth där vi fick åka med på en historisk kavalkad. Otroligt skickligt uppbyggda miljöer och människor. Svindlande. Liksom allt som visades. Ofta fick man åka i ngt transportmedel mellan de olika miljöerna. Allt från dinosaurier till en marsraket. Olika länder visade upp sig i olika paviljonger typiska för varje land. Fascinerande. Naturligtvis var vi inne och såg ett oerhört patetiskt och patriotiskt amerikanskt hylllningsspel. Applåderna från den amerikanska delen av publiken sa allt. Naturligtvis har man åstadkommit mycket som är fantastiskt, men man glömde nästan helt bort indianerna, slavarna, de stora upptäckterna på dataområdet mm mm.
Det blev lite snabbmat idag. Inga vita dukar eller kandelabrar. Vad som aldrig upphör att fascinera mig är alla dessa gigantiska, svällande människor. Inte svenskt tjocka på lite fel ställen utan hela svällande, oformliga kroppar som åker omkring på permobiler. Deras ben bär dom inte. Bredvid springer deras barn, normala, men hur länge ? Läskigt, och de verkar helt obekymrade, knappt 20 år en del, som låter kroppen svälla ut både här och där, går eller åker de omkring. Jag blir helt mållös när jag ser dom. Och många är dom.
Flera aktiviteter visar hur vi kan och måste skydda miljön och har ett klart upplysande budskap och mycket forskning kring miljöarbete pågår inom Epcotcenter. Men efter 8 timmar var vi nöjda. Jag sa till Johnny igår att 3 timmar är vi säkert där. Jag var där 1986. Han var där 2011, och svarade att det inte skulle räcka på långt när. Han fick rätt – med råge.
Resan hem fick ett snabbt stopp på motorvägen. Olycka och kaos. Men efter en kringgående rörelse var vi ”back on track” igen och Eliza tog oss hela vägen hem utan missöden. Väl hemma försjönk alla, utan undantag ,bakom paddor, på jakt efter senaste nytt hemifrån (för det var inte beroende på att man var trött på sällskapet) Detta har bara blivit en vana. Vi kollar paddor, mobiltelefoner. Fast egentligen behöver vi inte. Det gick ju bra för några år sen. Men nu kan vi !
Senaste kommentarer